Sofia Rutbäck Eriksson

Debuterade med hela fem böcker under sommaren 2021!

Som i ett vykort – LB förlag 

Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken, första delen av fyra mysdeckare – Lind & Co

Berätta om din bokresa! 

- Jag har två projekt på gång för stunden. Först och främst är det min debutroman ”Som i ett vykort”, en feelgoodroman i norrbottnisk idyll som släpps med LB förlag. Det kändes helt underbart och nästan som en dröm att få den utgiven. Så där så att jag ständigt fick nypa mig i armen. Utöver romanen råkade jag av en händelse komma in på spåret att skriva mysdeckare direkt för ljud, när Lind och Co sökte författare för just detta syfte. Eftersom jag själv är paniskt mörkrädd tänkte jag att just mysdeckare eventuellt var något för mig. Efter att ha testskrivit några kapitel som förlaget gillade så fick jag ihop ett helt manus om Katarina Zapp, privatdetektiv på Malmudden i Luleå, och hennes sidekick – pensionärsdamen Greta. Och sedan ett till. Och sedan ett till. Så i sommar släpps hela fyra ljudböcker om samma excentriska detektivbyrå. Den första heter något så fantastiskt som ”Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken”.

 Fantastiskt! Berätta, varför skriver du?

- Jag skriver för att jag älskar att skriva. För att jag har så mycket fantasi att det räcker och blir över. Med råge! Ibland känns det som om min hjärna är som en elastisk sopsäck av idéer och det är snarare en utmaning att välja ut det bästa och att se till att färdigställa dem till riktiga manus.

Varför ville du gå Den stora författarkursen?

- Det var av flera anledningar faktiskt. Dels hade jag aldrig gått någon skrivarkurs överhuvudtaget. Bara skrivit på feeling och redigerat efter bästa förmåga. Så jag kände för lite mer struktur och ordning i mitt huvud.

Vad har kursen gett dig?

- Kursen har gett mig nya kunskaper, perspektiv och inspiration. Dessa saker kan man aldrig få för mycket av. Och om något så gör det bara kreativiteten ännu bättre när man hör andra prata om skrivande på ett sådant inspirerande sätt. Jag har fått bättre koll på den dramaturgiska kurvan – den så kallade fisken. Så jag tror att jag faktiskt strukturerar lite mer automatiskt numera. Och framför allt (HÅLL I ER NU FÖR DET HÄR ÄR VIKTIGT) så har jag fått styrkan att ta hand om den där inre kritikern som gång på annan säger att allt jag skriver är löjligt och att ingen kommer vilja läsa sådan smörja. Nu kan jag lättare besvara det med ”Hej! Är du här igen? Vet du? Allt det där fixar jag och mina redaktörer när vi redigerar. Så du behöver inte oroa dig!” 

Vad ger klassrummet dig?

- Klassrummet ger mig känslan av att inte vara ensam. Att läsa om hur andra har samma inspiration, skrivglädje och också liknande utmaningar. Det ger en fin gemenskap och känslan av att finnas i ett sammanhang. Sedan dyker det också upp små tips och bonusföreläsningar ibland. Tjoho!

Vad är ditt nästa steg i skrivandet - vad drömmer du om?

- En stor dröm är att snart få hålla i min första roman och att lyssna på mina första ljudböcker. Ännu en dröm vore så klart om någon av mina titlar översätts. Kanske låter det osannolikt, men varför ska vi inte våga drömma stort? En dröm är en dröm. Men den kan så klart också vara en målbild och sporre för att ta oss vidare.