Lisa Brunnström

Dödligt begär – Lind & Co 2019

När började du skriva och varför?

- Jag började skriva korta berättelser runt nioårsåldern på hophäftade papper. Under tonårens inåtvända tid blev poesi intressant och jag ”debuterade” i tidskriften Hälsa. Jag fick två uppslag för den långa dikten "Moder Jord förlåt oss". Miljöengagemanget har jag med mig sedan barnsben. Specialarbetet på gymnasiet blev givetvis inom litteratur - om poeten Maria Wines liv och författarskap. Sedan skrev jag för byrålådan, läste litteraturvetenskap och konstvetenskap. Under min utbildning till arkitekt och forskare skrev jag facklitteratur och publicerade ett antal vetenskapliga artiklar och böcker, bland annat ”Det svenska folkhemsbygget” (Arkitektur förlag). Det akademiska författarskapet lärde mig disciplin och grundlighet. Slutligen valde jag att helt ägna mig åt det skönlitterära skrivandet - en passion jag aldrig kunnat släppa.

Hur skriver du idag?

- Under hela mitt yrkesliv har jag parallellt fortsatt skriva skönlitterärt, små berättelser och utkast. Restid är toppen för skrivande om den omfattar minst en halvtimme.

När debuterade du?

- Min skönlitterära debut i vuxen ålder var 2018 med novellen "Storken" i antologin Crime Göteborg där Mats Ahlstedt är ledande. Den trycktes samt publicerades som e-bok. Året därpå kom min kriminalroman "Dödligt begär" ut som e-bok och ljudbok (Lind & co). Det var häftigt att lyssna på Gunilla Leinings uppläsning av mina hoptotade texter. Jag såg framför mig att kunna skriva minst en ny bok varje år. Men, under flera år gick skrivandet mer eller mindre på tomgång på grund av allvarlig sjukdom i familjen. Lyckligtvis slutade det väl och med hjälp av Författarakademin kom jag åter in i skrivrutinen. All inspiration och pepp satte dessutom fart på skrivandet och nästa bok i Victor Carras-serien är nu på god väg.

Grattis! Hur ser dina författarplaner ut framöver?

- Framöver har jag planer på minst fyra böcker till i serien och några ännu hemliga projekt. När andan faller på skriver jag på dom.

Att det blev kriminalromaner jag främst valt att skriva beror på att de påminner så mycket om arkitekthantverket- att lägga komplexa pussel på en trovärdig grund och uppnå en skön helhet.